V Street på Vasagatan har beslutat sig för att byta kaffeleverantör. Magasingatan från da Matteo kommer att ersättas med 8.2 från Bergstrands. Som kaffenörd blir man först lite förbryllad. Varför gå tillbaks till den mörkare stilen och dessutom blanda in 20 procent robusta? Handlar det om pengar eller är det redan första april? Nej, anledningen är helt enkelt att kunderna gillar Bergstrands mer än de gillar kaffe från da Matteo. Och då är det väl ett ganska klokt beslut att byta till det populärare kaffet.

Jag ska tillägga att V Street inte helt och hållet kommer gå över till Bergstrands. En andra kvarn kommer framöver att fyllas med lite blandat kaffe från olika svenska smårosterier. Jättetrevligt, tycker jag.

Miljondollarfrågan är, som vanligt, hur man ska få det svenska folket att dricka mer specialkaffe. Är det kanske dags för mikrorosterierna att börja rosta mörkare och på så anpassa sig till det som efterfrågas på marknaden? Kanske är det så att det lite mer syrligare kaffet inte passar i en espressobar utan mer på restaurang och som bryggkaffe? Frågorna är många och jag tänker inte försöka ge ett svar här och nu idag. Men kanske senare framåt sommaren.

(Espressino maj 2009)

Ett kaffebyte kommer också att ske hos Espressino i samband med att de nya ägarna tar över nu i veckan. Johan & Nyström lämnar kvarnen som istället fylls med en italiensk blandning (40 % robusta). Alla mackor, bullar och tilltugg kommer också att bytas ut. För er som hoppats på att få en kopp Clover innan helgen kan jag meddela att maskinen redan har försvunnit.

Espressinos historia är ganska intressant. 2008 öppnade baren som då serverade 5-estate från J&N. I en andra kvarn erbjöds allt möjligt spännande, bland annat Biloya. Baristorna hade ett stort kaffefokus och tilläts att experimentera hit och dit.

Ett tag serverades Åre Pop som huskaffe men efter ägarbytet 2009 blev det en italieninspirerad blandning från J&N. I somras installerades Clovern som tyvärr inte blev någon större succé. Och nu till sist är det dags att byta ägare och ta steget fullt ut och släppa specialkaffeambitionerna.

Med tanke på att Espressino är inne på sin tredje ägare så kan lönsamheten knappast ha varit på topp. Jag skulle inte gå så långt att säga att det är specialkaffets fel utan det har varit många andra faktorer som har påverkat. Kvalitén på bröd och bakverk har till exempel varit högst varierande. Däremot så vet jag att majoriteten av kunderna som har gått till Espressino inte har varit intresserade av fruktigt och syrligt kaffe. Jag tror helt enkelt det är dags för en ny sorts kaffebar om specialkaffet ska lyckas med allt det som vi önskar.

Vi är nu mitt inne i Barista Cup 2011. Imorgon koras vinnaren som får åka till Colombia och representera Sverige i världsmästerskapet. Läs mer om tävlingen på www.scae.se.



I semifinal kan vi bland annat se tre tävlande från Drop Coffee. Här står Oskar och Alexander som väntar på att få använda träningsmaskien.

På plats finns även en bryggbar med bönor från Johan & Nyström och Åre kafferosteri. Idag bryggdes det kaffe med Chemex och surfades på mobilerna.

I fredags vad det seminariedag och ett spontant Brewers Cup. Sju deltagare, varav jag var en, gjorde sitt bästa med den lilla tid vi hade att förbereda oss (ca 12 timmar minus sömn). Bryggmetoder som valdes var presskanna med filtrering genom pappersfilter, Aeropress, Hario V60, Clever Dripper och koppning.

Vinnare blev Emil Eriksson (BC-mästare 2010) som helt enkelt malde 12 gram kaffe i tre koppningsskålar. Kaffet bryggdes i fyra minuter och domarna själva fick bryta ytan och skumma bort resterna. En genialisk enkel metod som presenterades på ett väldigt bra sätt.

Även koppnings SM avgjordes under gårdagen. På tredje plats hamnade Mattias Johnsson, på andra plats Anna Nordström och på första plats hittade ni mig Henrik. Trevligt trevligt!

Läs gärna mer om Barista cup på Jespers blogg eller så.

Finalen i Brewers Cup för den sydvästra delen av USA avgjordes under gårdagen. Vinnare blev Chris Baca från Verve Coffee Roasters. Eftersom jag är ganska övertygad om att ni allra flesta hade bättre för er än att följde denna tävling så tänkte jag sammanfatta finalen.

Till skillnad från första omgången så får finalisterna använda valfritt kaffe. Reglerna finns här. Först ut var Taeu Kim från Coffee Tomo som har skolats i Japan under ganska många år. Han valde ett kaffe från Etiopien Yirgacheffe och bryggde med ett porslinsfilter med tre hål från Kalita.

Inga större konstigheter. Klassiskt asiatiskt duttande med kannan och han önskade att domarna skulle känna kokos i koppen.

Tyler Madden från Intelligentsia Coffee var nästa finalist och hade valt att brygga i en Woodneck från Hario. Kaffet han hade valt kom från Rwanda och var nyskördat, något som han ansåg vara väldigt viktigt. Han pratade också om vikten av en bra kvarn och bra vatten med rätt mineralhalt. Bryggningen landade på cirka två minuter vilket verkar vara en tid som de flesta satsade på.

Nummer tre, Chris Baca från Verve Coffee Roasters, hade valt en annorlunda bryggmetod. Han fyllde det malda kaffet i glasbehållare och hällde sedan över vattnet. Efter 3-4 minuter skummades kaffet och hälldes sedan genom ett tygfilter. Metoden påminner såklart om hur kaffet bryggs vid koppning. Domarna verkade gilla kaffet som enligt Chris var super ecological.



John Martin från Itelligentsia hade valt ett kaffe från Burundi och bryggde detta med en Chemex. Som en twist på det hela körde han kaffet genom en vinluftare aka. wine aerator. På så sätt blev enligt John kaffet både sötare och aromatiskt och hamnade på tredje plats i tävlingen.



Femte finalisten, Eton Tsuno från Iota Coffee, bryggde sitt kenyanska kaffe med ett trehåls porslinsfilter från Kalita. Under presentationen dissade han Hario V60 som han tyckte hade för stort hål i botten för att få en tillräckligt bra bryggtid. Eton hamnade på en andra plats.



Sist ut var Michael Mancos från Ecco Caffe. Med kaffe från Rwanda bryggde han sina tre koppar med Hario V60.

En kul och spännande tävlingsform tycker jag. Videoklippen från tävlingen finns här. Jag hoppas på att vi kan se en svensk bryggtävling i någon form under våren. Vore topp! Kika även på Flickr där det finns bilder från tidigare tävlingsomgångar i det amerikanska mästerskapet.

Sveriges första La Marzocco Strada finns nu installerad hos V street på Vasagatan i Stockholm. Detta firades igår med både kaffe och öl. Det som är roligt med Strada är, förutom en hel del småsaker, att trycket går att påverka under bryggningen.



Jag passade såklart på att extrahera några koppar kaffe. Första försöket kändes mest "Aaaahhh...." men det andra gick bättre. Jag provade att brygga med två grupper samtidigt med den ena på 9 bar under 25 sekunder och den andra med lågt tryck i början och på slutet. Resultatet blev att 9-bar-espresson smakade bäst. Svårt det här med tryckvariationer. Inte så konstigt att kaffet smakade allra godast när husets baristor stod framför maskinen.

Det ska som vanligt bli spännande att följa utvecklingen. Framförallt tror jag singelkaffen kan gynnas av möjligheten att förändra trycket.

Är du sugen på att investera i en Strada så skynda att fynda. Espressospecialisten har nämligen ett specialpris (104.000kr + moms) som gäller veckan ut.