Christoffer Levak skrev igår ett inlägg om OKQ8:s reklamfilm för bensinmackens nya kaffe. I filmen framgår det att deras kaffe numera är spårbart, rättvist och färskmalet. Hur kommer det sig att en bensinmack lägger ner stora pengar på att marknadsföra deras kaffe? Troligen eftersom bensinkaffet har ett dåligt rykte och att folk ute på vägarna faktiskt bryr sig om gott kaffe. Sedan så handlar inte besöket på macken numera om billig bensin utan om kaffe, godis och korv.

Problemet är att det är ganska svårt att visa att det nya kaffet faktiskt är godare. Någon som har en idé? Vad de istället gör är att använda saker som folk har lärt sig av specialkaffebranschen, att kaffe till exempel ska vara spårbart och färskmalet. Genom att trycka på ursprung och färskhet ger de en bild av att det handlar om specialkaffe. Tyvärr tror jag inte att det stora problemet ligger i kaffet utan i den automatiska bryggaren. Hur ska man kunna producera en kopp bryggkaffe på 15 sekunder som egentligen brukar ta 4 minuter?

De svenska kaffedrickarna kommer alltså på OKQ8 kunna dricka spårbart fairtradekaffe som är färskmalt och sedan undra varför de ska betala det dubbla för en kopp på ett specialkaffecafé. Vad är skillnaden? Båda är ju spårbara och färskmalda? Båda måste smaka lika gott.

Som jag ser det leder detta till att folk antingen blir förvirrade eller nyfikna. De nyfikna kommer att vilja veta mer och på så sätt se den riktiga skillnaden, dvs smaken. Vi får hoppas att all denna marknadsföring leder till att konsumenterna blir mer medvetna och ställer fler frågor.

Apropå intresse för kaffe så drack jag en god öl tidigare i veckan, Epic Armageddon IPA, som säljs tillfälligt med start den 14 februari. Gör man en enkel sökning på Google på namnet så hittar man redan ett tiotal bloggare som har skrivit om detta öl.  Tänk om det kunde vara så med kaffe.

Idag så finns det, vad jag vet, endast en Clover som är i aktivt bruk i Stockholm. Denna finns hos Espressino på Götgatan där det för närvarande serveras kaffe från Koppi. Tyvärr står den i en espressobar med stort fokus på latte och espresso vilket gör att den lätt kommer i skymundan.



Sedan ett par veckor tillbaks har Stockholms Clover fått konkurrens av en Trifecta som finns bara några hundra meter bort. Det är Barista Fair Trade som har skaffat sig denna enkoppsbryggare som ser ganska tjusig ut jämte deras La Marzocco.

Det hela verkar än så länge vara på teststadiet då jag inte hittar någon information om detta på nätet. Det fanns heller Ingen information om bryggmetoden på menyn eller på andra tavlor i lokalen. Kaffet som jag provade (Hunkute) var inte helt klockrent men klart bättre än de senaste två kopparna brygg jag fått från Espresso House.

Det ska bli intressant att följa utvecklingen. Hur många koppar klarar maskinen att leverera per dag och hur mycket tålamod kommer baristorna att ha när kön börjar växa? Finns det egentligen någon fördel med en Trifecta i en kaffebar med högt tryck?

Vill man dricka traditionellt brygg kaffe så kan man bege sig till Drop Coffee. Igår bjöd Erik även på en intressant och trevlig presentation av sin resa till Nicaragua. Det är alltid givande att bli påmind om hur lite koll man har på alla faktorer som ligger bakom en god kopp kaffe.