Jag hann inte med så mycket kaffe i London som jag hade önskat. Tror faktiskt att jag drack fler flaskor öl än koppar espresso. Men sammanfattningsvis kan man säga att det nästan var lika svårt att hitta god öl som gott kaffe.

Helgens höjdpunkt var Penny University som tyvärr hade stängt på fredagen...

... och var fullproppad på lördagen.

En trevlig James Hoffmann hälsade oss välkomna och beklagade väntetiden på 40 minuter. Penny University erbjöd tre olika kaffen bryggda på tre olika sätt (siphon, V60-brygg och woodneck-brygg). Jag drack La Linda som smakade riktigt bra.

På kaffemässan fanns det mycket maskiner och annat tekniskt att titta på. Det bjöds även på Chemexkaffe (Sidamo) som smakade vatten och espresso som saknade sötma och kropp. Det bästa kaffet jag drack serverades i den japanska siphonhörnan. En god Yirgacheffe. Bästa espresson serverades av Angelica som bryggde Haugaards Daterra i naket dubbelfilter. En fet chokladbomb.

Jag hann också med Monmouths två ställen, Nude espresso och Milkbar. Trevliga ställen men inget utöver det vanliga.

Ölmässigt blev det lite av varje. Bäst var Flying Dog Pale Ale och Stone Ruination IPA. Båda från USA...

Idag åker jag till London för att kika på WBC och dricka gott kaffe. Förhoppningsvis kan denna lilla tur ge lite inspiration som pushar på bloggandet.

Från och med idag går det att avnjuta old-school-kaffe på Södermalm. Vad jag vet så är J&N ensamma om att köra levamaskin i Stockholm. En riktigt fin maskin som ska göra fantastiskt kaffe. Verkar dock inte vara så praktisk att arbeta med i morgonruschen.